Kan du åka till Alicante på söndag?

Ny på jobbet och redo för mitt första konsultuppdrag i Stockholm … trodde jag i alla fall.

Första dagarna på Curitiba handlade om att komma in i gänget, hitta rätt i pingisrummet och få en glimt av hur konsultlivet faktiskt fungerar. Mellan skratt vid kaffemaskinen och korta intro-möten satt jag med näsan djupt i CCNP-böckerna. Veckan flög förbi.

När helgen närmade sig kände jag den där välbekanta lättnaden: packa väskan, hoppa på tåget hem, ladda batterierna. Jag var precis på väg att säga “trevlig helg” till mina nya kollegor när någon ropade: “Har du en minut för ett snabbt samtal?”

Sekunden senare: “Skulle du kunna åka till Alicante på söndag och träffa en potentiell kund?”

Jag: “Nu på söndag?”

Kollegan: “Ja, nu på söndag.”

Klart att jag sa ja. Två kollegor, tre flygbiljetter och plötsligt hade min lugna helg förvandlats till startskottet på något helt annat.

På flyget snurrade tankarna: Vad förväntas av mig? Hur mycket ska jag leda, hur mycket ska jag lyssna? Väl på plats möttes vi av ett projekt i full fart – whiteboards täckta av topologier, post-its i alla färger och en energinivå som smittade. Snart pratades det om kundbesök i Italien, Portugal, Spanien och runtom i Sverige. Jag kände hur adrenalinet kickade in. Det här var på riktigt.

Det som följde blev min nya vardag: tidiga flyg, sena kvällar, snabba ryck. Europa passerade utanför tågfönster och flygplanskabiner medan vi byggde, testade och finjusterade. Visst, det var slitigt – långa dagar, många beslut, oförutsedda hinder – men känslan när bitarna föll på plats var oslagbar.

Kunden fick sin nya stabila och säkra nätverkslösning på plats. Jag fick resa, lära mig massor i skarpt läge och växa in i konsultrollen på riktigt. Som grädde på moset landade jag två certifieringar kopplade till uppdraget.

Från “redo för Stockholm” till “på väg mot nästa gate” på några hjärtslag.