MC-LAG ut, EVPN-VXLAN in - eller?
Jag står och pratar en kollega om ett nytt spännande kundcase.
Kunden ska uppgradera hela sitt datacenternätverk. Inte bara det ena utan båda.
Fan va kul, tänker jag.
I mitt huvud börjar jag redan bygga en supermodern DC-anpassad lösning för de två datacentren med skalbarhet, automation och en flexibel lösning. Hela paketet.
Under samtalet med kollegan berättar jag att vi givetvis ska implementera en Spine-Leaf-arkitektur med EVPN-VXLAN. Valet ser jag som självklart - EVPN är det bästa sedan skivat bröd och tillsammans med VXLAN (eller MPLS) blir det ofantligt skalbart.
Men efter en stund kommer den där frågan som alltid borde komma tidigare:
"Har du gått igenom kraven?"
Jag börjar läsa in mig och ser att det handlar om två rack i vardera hall (inget krav på sträckt L2 mellan hallarna tack och lov). Lösningen ska hantera ett tiotal fysiska servrar placerade max två meter från varandra. Inte heller ska det finnas massvis med workloads - endast runt 50 VM-enheter.
Här någonstans börjar vi ta oss en ny funderare och kollegan säger lite försiktigt:
"EVPN är en väldigt bra funktion, men är det inte overkill? De skulle klara sig med en klassisk MC-LAG-uppsättning."
Och nu kommer vi till en klassisk fallgrop inom IT-arkitekur. Vi vill alltid pusha de senaste teknikerna för att de är bättre än de gamla.
Men att gå all in på de nyaste teknikerna blir inte alltid helt lyckat.
"It's all fun and games until you cant ping your gateway."
Den bästa lösningen är därför inte att kasta in nya tekniker och protokoll överallt – som om vi vore Oprah som delar ut bilar.
Istället ska vi betrakta EVPN-VXLAN & MC-LAG som verktyg i vår verktygslåda som bara växer med tiden. Vi behöver först kunna förstå uppsättningen och kraven. Sedan måste vi ha kompetensen att koka ned allt och översätta det till tekniska lösningar.
I det här fallet skulle en klassisk MC-LAG fungera alldeles utmärkt. Det är beprövade och betrodda teknologier, mindre antal protokoll och färre förhandligar att hålla reda på och som kan gå snett.
Kanske inte den mest spännande lösningen, men den ger dig istället en god nattssömn där du vet att jouren med största sannolikhet inte kommer att jaga dig.
De senaste åren ser vi gång på gång ett mönster när det gäller nya tekniker.
SDWAN is the death of MPLS!
MC-LAG out EVPN-VXLAN in!
EVPN is the killer of STP!
IPv4 är slut, IPv6 är framtiden!
Marknadsföring älskar att måla upp nya tekniker som totala ersättare av allt gammalt.
Men verkligheten ser lite annorlunda ut:
MPLS används fortfarande flitigt i SP-nätverk.
C-LAG används i access/dist-lagret
STP används inom LAN-segment i campus
IPv4 är visserligen slut, men hur många har gått över helt till IPv6? :)
Så handen på hjärtat är de nya teknikerna briljanta och löser många problem, men ibland fungerar gamla hederliga protokoll som STP utmärkt.
EVPN löser väldigt många utmaningar när det kommer till större skala och komplicerade förutsättningar.Men ibland räcker det gott och väl med en klassisk uppsättning baserat på IPv4 sprinklat med lite SPT och MC-LAG.